En Müslinata

Mary har innovativt nog gjort mitt namn till ett verb.

'Müsli, nu har jag gjort en müslinata...jag tappade mina marmeladmackor uppochner på golvet, precis där du tappade burken med marmelad igår!'

eller

'Müsli, jag har gjort en müslinata... jag glömde bort vatten på spisen så när jag kom var det inget vatten kvar! Som när du brände alla aubergineskivor i ugnen!'

Detta har kommit utifrån mina små situationer, som på senaste tiden blivit fler eftersom jag inte tänker på annat än studier (nästan). Det som blev startpunkten för verbalisationen av mitt namn var när jag på samma dag gjorde det här (bland annat):

På morgonen innan universitetet tänkte jag raka mig under armarna lite snabbt, färdig och fräsch(are) sköljer jag rakhyveln under vatten och skakar av den. Tyvärr, var mitt högra långfinger i vägen när jag skakade av, så jag skar bort en bit av nageln.

På natten sen kliade det jättemycket på mitt ben, så jag kliade lite med foten eftersom det bara blir värre med naglarna. Plus att jag inte kunde klia för att den ena nageln var lite vanställd. Men det sved som attans så jag tände lampan och kikade på benet, då var det ingen hud kvar! Mer än en decimeterlång remsa hade jag gnuggat av. Det gjorde verkligen jätteont. Rekommenderar naglar!
Eftersom jag inte hade någont plåster som var så stort, om det överhuvudtaget finns, tejpade jag fast en binda, vad smart tänkte jag! Tills dagen efter när det nästan växt ihop.
nu är det på bättringsvägen, köpte antiinflammatoriskt spray, som gör jätteont det med, men med ett trevligare mål.

Mary å sin sida drar alltid lite annorlunda slutsatser... på morgonen sa pekade jag på mitt ben och förklarade att jag rivit mig och satt en binda som skydd.
'Men Müsli, hur har den kunnat åka ner ända dit? Har det åkt ner ända dit?? (såret är precis ovanför ankeln). Mary naturligtvis hade inte förstått det där med såret, utan bara det där med bindan...

En annan morgon möts vi som vanligt i köket för att äta frukost och jag känner på mitt ben och säger 'Men jag förstår inte jag är ju helt blöt!" och menar att jag kallsvettats under natten. Mary, å sin sida, ser helt förskräckt ut och nästan viskar "Men Müslina, har du kissat på dig?!".

Varje kväll när jag kokar kamomillte värmer jag händerna över vattnet, ikväll hade jag elden på fullt ös och så började det lukta bränt. Men det var inget under kastrullen. Ni har kanske redan räknat ut var det var (nej, den här gången var det inte tröjan) nej jag höll på att bränna bort håret på mina armar. Lite svart, så blåser man bort restena och det är helt taggigt.

Jag tror att det är nog för ikväll, oroa dig inte mamma jag har inga fler eldar tända i huset.